Categories
Norsk

Det är kul att försöka leva upp till fördomarna

Jeg er min egen homo (del 1) Facundo Unia

Lærhomsen Facundo Unia (23) frykter de “vanlige” skaprasistene. De åpne nynazistene er ingen stor fare, ettersom åpenhet gir mulighet til å påvirke. Homoplaneten 22.12.1999

Facundo Unia,23: Frilansjournalist, gaydebattör, bohem, läderbög, blatte, “gereast”

Om framtiden: Queertanken kommer att backa.

Gaykulturen återvänder och börjar om från början.

Fruktar: Det osynliga hatet, kristdemokrater som inte visar sina rätta ansikten. De “vanliga” smygrasisterna. De öppna nynazisterna är ingen stor fara, eftersom öppenhet ger möjlighet att påverka.

Facundo Unia kallar sig bög. “Homosexuell” betecknar för honom en person som reducerar sig till en handling som utförs i sängen. Dessa homosexuella är beklagansvärda, menar Facundo, som har svårt att respektera folk som inte står för vad de är.

– Man kan bara sitta på krökta ryggar. Smygisar gör livet miserabelt för oss andra, och skadar sig själva också, och det är nog det värsta. För mig är att vara gay en viktig del av min personlighet. För de så kallade “normalerna” har han inget till övers. Han vill inte att homoklubbarna förvandlas till “heteroheaven för 15-åringar”. – Om våra ställen överfylls av normalerna, har vi inte längre kvar något genuint. I Sverige har det blivit så att heterosexuella konsumerar homokulturen. Heterokillar strävar efter att se ut som bögar, gå på bögställen och kallar det trendighet. Hur särarten skall behållas utan att skapa främlingsskap och homofobi, illustrerar Facundo med en jämförelse med debatten kring invandrare. – Alla vill att invandrarna i Rinkeby skall integreras i det svenska samhället. Men människorna där bor i hus som liknar dem på Södra station. Väldigt flotta, funktionella lägenheter som befolkas av fattiga, arbetslösa och utslagna. Om man rev ner allt och lät alla somalier, araber, latinos bygga sina egna stadsdelar utifrån sin kultur, då skulle området bli så attraktivt att alla skulle vilja komma dit. Integration genom segregation alltså. Precis så vill jag att det skall vara i gaykulturen. Normalerna får komma till oss som gäster, men låt dem inte bestämma hur vi skall leva.

Facundos andra hem är läderkulturens SLM. Han beskriver sig som övervägande dominant, men framför allt tänder han på män som är betydligt äldre än han själv.

– Det skall vara “björnar”. Stora skäggiga håriga. Jag tänder på personlighet. Yngre saknar ofta personlighet. Jag tycker inte om pretentiösa klubbmänniskor, som vill vara något de inte är. Jag har dessutom lättare att identifiera mig med äldre personer som är klara med sig själva, än med 20-åringar som nyss kommit ut.

– Jag brukar påstå att jag är en slampa, det är kul. Allt som bryter heteronormalismen är eftersträvansvärt. Men i verkligheten är jag inte så promiskuös som jag skulle vilja vara. – Jag tycker att fördomarna om bögars sexliv är bra, och det är kul att försöka leva upp till dem. Men jag klarar inte av det själv, vilket beror på min uppfostran. Min biologiska far var promiskuös och min mor lärde mig att det var fel, eftersom man sårade andra. När jag är tillsammans med någon är jag trogen. Man brukar säga att homosexuella väljer sina egna familjer, vilket Facundo har satt i system. Bortsett från sin biologiska mamma, en homokämpe, har han helt valt bort sin biologiska familj, eftersom han menar att de inte kan stå för sin homofobi. Istället har han adopterat en bög som pappa. – När min pappa första gången berättade att han gick på SLM, tyckte jag att det var vidrigt. Nu efter fem år är jag en del av detta. Visst finns det bitterfittor där också. Men stämningen är härlig. Jag går dit på julafton och nyårsafton och är då tillsammans med min familj. I Facundos valda familj ingår förutom pappa Nicke ett helt galleri av släktingar: medpappan Tommy, faster Maria, farbror Jon m fl.